Sakta i backarna...

När man sitter och spånar och tänker på allt man vill göra med nya huset är det lätt att skena iväg, som ni kanske kunnat utröna i tidigare inlägg. I ett sådant här projekt vill man ju leva ut sina drömmar och skapa ett hus som har allt vi vill ha. Man vill ha det ena efter det andra och till slut börjar vi till och med tvivla på om huset kommer att bli stort nog... Speciellt när man ser andra hus som inspirerar.

Men här måste vi nog ändå börja vara lite realistiska, förnuftiga, logiska och alla andra tråk-synonymer till dessa ord. Tyvärr. Man måste sätta en gräns. Den gränsen går såklart vid budgetens totalsumma. Ja, det kan hända att huset kommer att bli/kännas mindre än vad vi föreställt oss. Och ja, vi kommer nog inte kunna välja alla extraprylar eller andra material utöver standard.

I helgen har vi suttit och funderat på planritningen på övervåningen. Skulle vi kanske kunna få in en walk-in-closet? det har ju jag alltid velat ha... Suck, men det gick ju inte. Det skulle inte få plats. Men istället började vi fundera på andra alternativ och kom på en massa roliga saker som gör att det kommer bli jättebra. Billigare och inom ramen för vad som funkar i planlösningen.

Det är kanske det som är det positiva med att man inte bara kan välja och vraka vad man än vill ha, utan begränsningar. Man tvingas till att sakta ner och ta det några varv till och det är ju då man blir kreativ. Där pengarna tar slut får kreativiteten ta vid... Åh så vist sagt! ho ho ho. *Jag lutar mig tillbaka i min bruna slitna läderfåtölj, sveper den malätna koftan tätare och tar ett bloss på pipan.*

Tråkigt att inte kunna välja vad som helst, kul att vårt hus kommer bli mer personligt och mer oss... Är det fler än jag som känner så, att man får nöja sig och att det kanske inte kommer bli hela den där drömmen trots att det känns som att det borde vara det?

Här är en sak som jag skulle vilja ha...